Den här orkar jag inte översätta

Min recension av TWILIGHT SAGA: NEW MOON fick mig att bli nätets mest hatade man. Eller bra nära. Men den fick mig även att tänka på gamla, fina NEAR DARK, eller NATTEN HAR SITT PRIS, som den hette här. Därför skrev jag en kombinerad artikel och recension av den, som hittas HÄR. Och nej, jag pallar inte översätta den till TOPPRAFFEL!...

Se Roger Corman få sin Oscar

Förra månaden meddelades det ju att Roger Corman äntligen ska få en Honorary Oscar. Av någon anledning kommer han inte att medverka på den stora galan i mars nästa år. Stället fick han sin Oscar igår. HÄR kan ni se en videosnutt med ceremonin.

Bio: The Twilight Saga: New Moon

När jag var liten på 1970-talet, fick jag inte läsa skräckserier. Jag brukade bläddra i de som min bäste kompis' storebror hade, och när jag följde med morsan för att veckohandla på Epe Livs, stod jag alltid och blängde lystet och nyfiket på skräcktitlarna. Men jag läste dem aldrig.
Så en sommardag när jag var åtta eller nio, kom min moster förbi. Hon hade med sig ett nummer av Dracula, som hon hittat i bowlinghallen, och självklart fick jag tidningen. Detta nummer, som innehöll Tomb of Dracula nummer 25, blev faktiskt den första skräckserietidning jag faktiskt läste, från början till slut, alla serier, alla pratbubblor - och tidningen gjorde ett djupt intryck på mig.
Det är i det här numret privatdeckaren Hannibal King introduceras; en Mike Hammer-typ som tvingas kämpa mot Dracula och ett gäng blodsugare. Storyn, författad av Marv Wolfman, har en fantastisk punchline: på den allra sista sidan, i den allra sista rutan, avslöjas det att King själv är vampyr. Mästertecknaren Gene Colans teckningar passade det här perfekt, och som liten gosse fann jag serien otäck - på riktigt.
För mig är vampyrer den ultimata ondskan. Allt de vill är att äta upp en. Visst kan de förföra en, men endast i syfte att döda en, dricka ens blod, eller eventuellt för att förslava en. För mig är vampyrer inga missförstådda, tragiska, lidande varelser - de är rakt igenom riktigt skitonda.
Därför tycker jag inte om den här nya trenden med vampyrberättelser riktade till tonårstjejer; de därromanerna, filmerna och TV-serierna som finns överallt just nu. de här historierna är oftast allegorier. Vampyrism representerar tonåringars känsla av utanförskap. 2000-talets James Dean. Och för det mesta är de här vampyrerna inte alls några vampyrer, författare och regissörer ändrarför mycket i mytologin, så vad vi får är sorgsna människor med huggtänder och superkrafter. Och unga tjejer älskar dem. Vampyrer är sexiga. Det är coolt att vara vampyr. Och jag - en vuxen karl och skräckälskare sedan länge - hajar inte. Visst, jag förstår attraktionen, men jag begriper det ändå inte.
När TWILIGHT hade biopremiär förra året hade jag ingen aning om vad det var. Jag hade inte ens hört talas om böckerna, vilket är märkligt, eftersom de var ett fenomen världen runt innan filmen. Visst, de är riktade till tonårstjejer, men jag borde väl åtminstone hört talas om dem.
Hur som helst, jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när jag gick till pressvis-
ningen av TWILIGHT, och vad jag fick, var en ganska lam, oinspirerad tonårsrulle om en ensam flicka som blir kär i en märklig kille som visar sig vara en snäll vampyr som inte dödar människor. Trots att den var väldigt svag rent filmiskt, blev TWILIGHT en dundrande succé och gjorde stjärnor av de unga huvudrollsinnehavarna Kristen Stewart och framför allt av Robert Pattinson, som ser rätt märklig ut - jag kommer ihåg att publiken skrattade högt på pressvisningen när Pattinsons rollfigur Edward Cullen gjorde entré. Vaffan, är det meningen att han ska se ut så där?!
Uppföljaren NEW MOON är 2009 års mest efterlängtade film - rättare sagt, mest efterlängtade någonsin. Faktum är att STAR WARS EPISOD 3:s rekord på den fronten nu slagits; ungar har frågat efter- och försökt förboka biljetter i ett stort antal månader nu, och det är utsålt överallt.
Och nu är den här. Töserna är i extas. Äntligen! Edward och Bella är tillbaka!
Jepp. De är tillbaka. och det är väl det hela. Jag skulle faktiskt kunna avsluta min recension här, eftersom det händer absolut ingenting i NEW MOON. Filmen är som en tvåtimmarsepisod av HEM TILL GÅRDEN med vampyrer och varulvar, och det är en tråkfest utan like.
Av någon anledning kommer Edward på att han inte kan vara med Bella längre, så tillsammans med sin snälla vampyrfamilj lämnar han byn de bor i. Bella är ledsen i flera månader. Men, hennes indiankompis Jake Black är kär i henne, och hon vet inte riktigt hur hon ska hantera det hela.
De onda vampyrerna från första filmen återkommer, men kors i röven om inte Jake visar sig vara en varulv som beskyddar Bella! Men även Jake beslutar sig för att överge Bella till förmån för att bo i en stuga i skogen tillsammans med sin vargflock.
Samtidigt har den deprime-
rade Edward åk till Italien för att begå självmord. där finns nämligen några gamla, mäktiga vampyrer med hockeyfrilla. och de spenderar dagarna med att sitta på tronar, och ibland dyker Dakota Fanning upp som liten vampyrflicka, och de här har alltså makten att döda andra vampyrer. De är ungefär som Idoljuryn på TV. Så Bella tvinga åka till Italien, och så ...
Ja, jag vet, jag vet - jag tillhör inte målgruppen. Jag är 25 år för gammal och man. Men det spelar ingen roll. Den unga publiken kommer troligen att slicka i sig det här, när de istället borde kräva något bättre äń denna illa gjorda film.
THE TWILIGHT SAGA: NEW MOON är en förolämpning. Den håller på i all evighet; dess 131 rullar på in långsammast möjliga takt. Större delen av speltiden består av illa skriven, genant dialog. Här finns knappt någon action och nästan ingen handling. Och det hela är lite konstigt och förvirrande, eftersom TWILIGHTs mytologi är en enda röra.
Och sedan har vi vargflocken. Herregud, vaffan ska jag säga om den? Av någon anledning som aldrig förklaras, börjar den muskulöse Jake gå omkring med bar överkropp, bär väldigt korta jeans ser ut som Lou Ferrigno som den otrolige Hulken. Han har också skaffat sig en tatuering (föreställande en pizza?) på höger överarm. Varför? Varför går han omkring halvnaken? Fråga inte mig! Och det är ju vinter! Och det är inte allt: som tidigare nämnts, flyttade Jake in i en stuga i skogen med en massa andra barbröstade varulvskillar, och gissa vad: ja, det ser alla ut som Hulk. Vad är det här? Jösses, det här känns som en hyllning till gayikonen och konstnären Tom of Finland!
Det blir fler vansinnigheter. I flera scener går Edward i slowmotion mot kaneran, och det finns en kort flashforward, där Bella och Edward springer i skogen i slowmotion. NEW MOON ligger osannolikt nära kalkongränsen. Den är också dödsallvarlig, här finns inga försök till medveten humor (vilket förvisso är komiskt), förutom en sekvens på en biograf, och de datoranimerade varulvarna är FRUKTANSVÄRDA. Om du någon gång velat se en film där kakmonstret brottas med en vampyr, tja, här har du den!
Jag hörde att Edward knappt medverkar i boken på vilken filmen bygger. Och ja, han sticker ganska tidigt i filmen. Men hallå, publiken vill ju se Robert Pattinson! Han MÅSTE vara med! Hur löste filmskaparna detta problem? Jo, så här: Edward dyker upp som ett spöke lite då och då och spottar ur sig visdomsord - jepp, han har blivit Obi-wan Kenobi.
TWILIGHT var kass, men den gick att titta på. NEW MOON är fruktansvärd. Det enda jag gillade i filmen, var Billy Burke som Bellas farsa. I synnerhet som han har mustasch.
Men jag antar att det inte spelar någon roll vad jag skriver här. NEW MOON kommer att slakta konkurrensen på biograferna och slå rekord. Den unga flickpubliken vill titta på söta pojkar i två timmar. Sedan spelar det mindre roll om dessa pojkar har något att göra eller ej i filmen.
Jag hatade NEW MOON.
Denna recension är förresten en översättning av en jag skrev på engelska igår och som finns att läsa HÄR. Och den recensionen har lett till att en massa småtjejer världen över vill lyncha mig.
Och klickar du HÄR kan du läsa min intervju med Kevin J Lindenmuth, som skrivit manus till lågbudgetvarianten BLOOD RED MOON, som garanterat har mer att komma med än NEW MOON.





(Biopremiär 20/11)

Kufar

Jag tyckte att det bodde många märkliga människor i Landskrona, men de var nog mest "vanligt folk" och inte som jag (ignorant jävel som tror att han är något). Göteborg, och i synnerhet områdena kring Järntorget, brukade bjuda på massor av rejält konstiga typer, samt alkisar, hemlösa och otäcka typer. Men det känns som om så inte är fallet längre, Göteborg har blivit rätt poshigt lite överallt, trots grava proggtendenser.
Men Malmö! Herregud! Malmö är ju kufarnas Mecka! De är överallt. Vissa är riktigt påträngande och har börjat gå in på restauranger och hamburgerbarer för att tigga.
Men de fick mig att fundera på en sak jag aldrig reflekterat över: påfallande många kufar pratar oavbrutet med sig själva.
Hur är det, hör man inte sig själv då? Märker man inte att man pratar? Jösses, tänk om JAG pratar med mig själv utan att veta om det!

Och vad har de för sig på The Asylum, då?

De vilar aldrig, våra nyskapande, originella vänner på mockbusterbolaget The Asylum. Alltid fräscha idéer från dem! Här är deras senaste släpp plus två kommande:

Varulvsjävelen

I morgon onsdag ska jag se NEW MOON. Ja, det är ju inte så att jag skiter på mig av spänning och längtan. Jag sågade ju första filmen (recension i "förra" TOPPRAFFEL! på Metrobloggen, kolla länk här till höger någonstans).
Fast en grej undrar jag över: sedan trailern började rulla, har jag irriterat mig på den skitfula, uppenbart datoranimerade varulven som hoppar mot kameran på slutet. Kommer varulvarna att vara så här kassa hela tiden? Då blir det ju extra pinsamt.
Nåja. Vi får väl se vad jag tycker i morgon. Är det fortfarande en tösafilm och absolut inte något annat?

Kommande serietidning

Inte av mig, men en bekant i USA håller på att göra den här blaskan, och av omslaget att döma kan den bli hur bra som helst:

Jag intervjuas - på ryska!

HÄR hittar ni en lång intervju med mig, publicerad idag. På RYSKA! Visst ser det snyggt ut, men det går ju inte att läsa. En crazyöversättning till svenska, gjort med Google, hittar ni HÄR. Fantastiskt - FROSTBITEN blev KYLSKADA och "sexploitation" blev "kommersiell könsexloatering". Googlar man intervjun till engelska blir det lite bättre, se HÄR.

Synd att det inte bidde nåt...

Jag håller på att göra research inför en artikel, och då hittade jag den här gamla annonsen till en film vi alla läst om, får jag hoppas - en film som aldrig blev av. Men - så här utannonserades den planerade filmen i branschtidningar som Variety.
Det var ju själva den att det aldrig blev någon film av det här. Jag hade i alla fall sett den! Två gånger, till och med!

Saltaste bönan i stan

Första trailern till Angelina Jolie-rafflet SALT släpptes under natten, och det ser ju riktigt bra ut, det här. Förutom en del fräsig action, gillar jag storyns set-up, twisten en bit in i trailern; hjältinnan är ovetande boven. Eller hur det nu kommer att vara i den färdiga filmen. Tom Cruise skulle ursprungligen vara Salt, men fick hoppa av. Nu är han visst snarare sur.
Kommer ni förresten ihåg den svenska science fiction-ungdomsboken "Salt" som kom på 70-talet? Lockande omslag. Jag lånade den flera gånger på biblioteket, men minns inte om jag faktiskt läste den.

Död Wicker Man

Edward Woodward har tagit ner skylten, 79 år gammal. På bilden ur THE WICKER MAN nedan ses han tillsammans med Christopher Lee i värsta partysnubbefrisyren.
Woodward var kanske mest känd som The Equalizer i TV-deckaren med samma namn. Mannen som kunde prata ihjäl bovarna.

Herrejösses, det är ju ingen hejd på Oscarskandidaterna

Eller vad sägs om den här?

A small town is overrun by ankle-biting-blood-sucking DWARF Vampires. Things get complicated when the vertically-challenged coffin-creepers get their tiny itty-bitty hands on a sword with the blood of the last slain TALL vampire.

Bio: Funny People

Två och en halv timme. En komedi på två och en halv timme? Vad menas? Så långa får komedier inte vara, knappt några andra typer av film heller.
Judd Apatow har härjat i branschen i snart tjugo år, men det är först på senare år han blivit en stjärna, då han börjat producera och/eller regissera långfilm för bio. Jag tycker nog att han är aningen överskattad och listan på hans produktioner är ojämn; från lyckade THE 40 YEAR OLD VIRGIN, TALLADEGA NIGHTS och STEPBROTHERS till sumprullar som DRILLBIT TAYLOR, YEAR ONE och den fascinerande misslyckade PINEAPPLE EXPRESS.
FUNNY PEOPLE är hans tredje film som regissör, efter 40 YEAR och PÅ SMÄLLEN; två filmer som är väldigt roliga men ändå inte riktigt helgjutna. Och om PINEAPPLE EXPRESS var Seth Rogens vanity project, verkar FUNNY PEOPLE vara Apatows.
Gamle favoriten Adam Sandler - vars karriär också är ojämn - spelar populäre komikern George Simmons, som får veta att han är döende i cancer. Av en händelse träffar han på den unge Ira (Seth Rogen), som vill slå sig fram som komiker. George anställer Ira som skämtskrivare åt honom, men även som personlig assistent och en märklig vänskap uppstår mellan den oberäknelige och deprimerade George och den idealistiske Ira. George vill även passa på att reda upp saker och ting innan han dör och be om förlåtelse till folk han svikit.
Detta låter ju inte som en komedi, och nej - jag vill nog heller inte klassa FUNNY PEOPLE som komedi. Det här är ett ganska allvarligt drama med komiska inslag. Ibland består komiken i det som sker i filmen, i vad folk säger och hur de beter sig, men oftast återfinns den i den många stå upp-föreställningarna.
Jag kan väl inte påstå att jag skrattade hejdlöst, jag vet inte om jag skrattade alls under fillmen. Det är roande, visst, men jag skrattande inte högt. Men det kan väl bero på att jag inte tycker att kukskämt är speciellt kul. Åtminstone inte hela tiden. För det är det enda de här komikerna skämtar om. Väldigt amerikanskt, det där, de är som små buspojkar som tycker det är kul att vara snuskiga - det är bara det att det går inte att provocera med sådant i Sverige; de framstår bara som barnsliga.
Inget ont om kukskämt, men det räcker med ett par.
Att Adam Sandler fungerar även i allvarlig-
are roller har vi sett tidigare, och han är bra som den lite osympatiske och emotionellt förvirrade George. Seth Rogen är bra han med och sympatisk, för att inte tala om den förtjusande Leslie Mann.
Men filmen är åt helvete får lång. Det känns att den varar i två och en halv timme, den står ofta och stampar. Och en orsak till längden, är att filmen efter tre fjärdedelar tar en ny vändning och nästan blir en ny film. Plötsligt vill George ge sig på att leva familjeliv med sin gamla flamma Laura (Mann). Lauras make spelas av Eric Bana och hans uppskruvade australier är nästan roligast i filmen, men tyvärr känns hela den här delen påklistrad och drar ner helhetsintrycket.
Men i övrigt är FUNNY PEOPLE ett bra drama.
I USA försågs filmen med åldersgränsen "R", barn under 17 måste ha en vuxen med sig. Motiveringen löd: "Rated R for language and crude sexual humor throughout, and some sexuality." I Sverige är FUNNY PEOPLE tillåten från sju år. Svordomar och sex anses ju inte skadligt här. Detta innebar att det bakom mig i salongen (filmen pressvisades inte) satt två killar i tio-tolvårsåldern. De åt godis och babblade oavbrutet om annat, tills jag bad dem hålla käften. När det var nästan en timme kvar av filmen gick de plötsligt! Men det är inte så konstigt, åldersgränsen till trots riktar sig Apatows film till vuxna. Små barn har inte där att göra.






(Biopremiär 13/11)

Bio: 2012

Vad säger ni om att ta en titt på Roland Emmerichs karriär? Det var ju inte i jons. Och när jag tittar på denne tysks filmografi, konstaterar jag att jag följt honom nästan från början. Okej, "följa" är att ta i - Emmerich är inte en regissör man följer, hans filmer är sådana som ses vare sig man vill det eller ej.
Men jag kommer ihåg när jag hyrde direkt-på-video-rullen MOON 44 på Vlado Video. 1990 kom den, och jag vill minnas att den hade en del imponerande inslag för att vara en liten B-film. Dessförinnan hade Emmerich gjort några ännu mindre filmer, varav jag tror GHOST CHASE släpptes här (och fanns hos Vlado).
1992 lät Emmerich Dolphan och Van Damme drabba samman i UNIVER-
SAL SOLDIER; en av världens bästa filmer, men därefter gick det utför. STARGATE blev omskriven för sina (då) avancerade effekter, men filmen var ju riktigt dum - liksom TV-serierna som jag försökt följa utan större framgång. INDEPENDENCE DAY är ju också dum, men jag gillar den ändå, det är ju rätt kul med allt flaggviftande, jag blir avundsjuk på stolta amerikaner. GODZILLA har jag väldigt vaga minnen av, eftersom jag tyckte den var kass och en skymf mot det riktiga monstret, THE PATRIOT var väl inget vidare (men innehöll en soldat som fick huvudet bortskjutet med kanonkula), THE DAY AFTER TOMORROW innehöll ett par maffiga scener, men var annars korkad och trist, och senast fick vi 10,000 BC som jag recenserade - och sågade - här i TOPPRAFFEL!, en totalt värdelös idiotfilm.
Men här har vi nu 2012, som lanseras som katastrof-
filmernas katastrof-
film. Vilket det på sätt och vis faktiskt är.
JORDBÄVNINGEN, SOS POSEIDON, SKYSKRAPAN BRINNER, STINSEN BRINNER; storfilmer med en lång rad superkändisar från olika delar av nöjesvärlden, som råkar illa ut. I 2012 får vi inga superkändisar, utan i stället några mer eller mindre habila skådespelare.
En forskare upptäcker att världen kommer att gå under 2012 enligt en gammal kalender skriven av mayafolket. Världens ledare tänker ut en plan för att rädda delar av Jordens befolkning, djurliv, flora och fauna och Mona Lisa. John Cusack, en skådis jag gillar, är frånskild och misslyckad författare som är ute och kör limousin med sina barn när katastrofen är ett faktum. Woody Harrelson är en dåre i skogen som har luskat ut alla konspirationer. Danny Glover, som är en rätt kass skådis, är USA:s högtravande president som gillar att be och prata om tro. Oliver Platt är en slem pamp. Alla vill de finnas ombord på de arkar som byggs.
Om vi tar det negativa först: 2012 är åt helvete för lång med sina 158 minuter. Det blir rätt segt och småtrist när det inte smäller och brakar. Och rollfigurerna är inte speciellt kul, jag kan väl inte säga att jag bryr mig om dem.
Men så har vi då katastroferna och ja, oftast satt jag bara och stirrade med öppen mun. Whoa! Det här är verkligen pampigt. Skyskrapor välter runt hjältarnas lilla flygplan, jättevågor sväljer städer, byggnader glider ner i underjorden - och inte blir det sämre på jättebiografen Royal i Malmö.
Jag imponeras i synnerhet av scenerna med arkarna mot slutet, då filmen får drag av gammal science fiction. Jag älskade sådant som barn: hemliga anläggningar inuti berg, otroligt gigantiska farkoster, tusentals människor som trängs och ibland trillar ner i avgrunder. Och: helikoptrar fraktar afrikanska djur hängande i selar!
Mer positivt är att tösabitarna Amanda Peet och Thandy Newton medverkar, och de vill man ju ha. Med smör på. Fast filmens största överraskning och positiva inslag, är att Zlatko Buric medverkar. Zlatko vem? Dansk-kroaten från PUSHER! "Du skooller maj, Franke! Trelvetoosen!"
På IMDb uppges det att 2012 är filmad på 35mm och en del andra format. Men mot slutet, då det är en massa inomhusscener, blir jag lite irriterad på fotot, som plötsligt blir alldeles för kallt och digitalt och ser lite billigt ut.






(Biopremiär 13/11)

Härmed är Oscarsvarning utfärdad!

Årtusendets film!

Hur ska det bli möjligt att slå det här?!
HÄR finns aningen mer info.

Årets mest udda genrefilm?

Skräckfilmerna från Norden blir bara fler och fler. Island vill också ge sig in i leken. Om inget annat bidrar de med en film som har den mest bisarra titeln. REYKJAVIK WHALE WATCHING MASSACRE. HÄR hittar ni en trailer, som ... nja, jag vet inte - verkar filmen cool eller tradig? Jag tycker ju liksom att fiskebåtar per automatik är tradigt. Fast lite fräckt är det nog ändå. Notera att den isländske poeten Gunnar "Leatherface" Hansen medverkar.

När TOPPRAFFEL! rycker in

I min recension av PARANORMAL ACTIVITY skriver jag att handling och utförande är snott från IN MEMORIUM från 2006, och att den filmen aldrig släpptes.
Men vad hände då nu? Jo, jag ryckte in. Så här får det ju inte gå till. Så: TA-DAA! Scanbox köpte IN MEMORIUM!

Machete

Någon undrar kanske varför jag de senaste dagarna mest lagt upp trailers från YouTube och korta notiser, och inte några långa haranger och recensioner. Tja, jag har gått och blivit med (ännu) ett jobb med tjusig engelsk titel och håller på och marknadsför och har mig, vilket är skitkul. Dessutom är det inga pressvisningar i Malmö den här veckan; UIP och Disney struntade i oss här nere, så det blir till att gå på ordinarie premiärer i helgen.
Men i väntan på dessa, kan ni ju alltid glutta på den här affischen till Robert Rodriguez Steven Seagal-raffel MACHETE, som ju är på gång.
Och affischen här under (klicka för gigantisk version) är troligen gjord för fejktrailern 2007, men den är något av det snyggaste jag sett. Den som inte vill se den här filmen är dum i huvudet!

Veckans näst bästa nyhet!

Handlar självklart också om Mighty Dolph!

Rövspark!

Jag tycker mig ana ett tema här...
I förra inlägget skrev jag om HIGH KICK GIRL!
På Stockholms filmfestival visas BITCH-SLAP!
...Och här har vi första teasern till KICK-ASS!



Dags att göra en svensk variant? PUNGSPARK?

Sjuttonårig tös sparkar röv!

Eftersom jag inte var i Cannes i år, såg jag inte den japanska slåssfilmen HIGH KICK GIRL! som en polare till mig säljer. Men efter att ha sett de här två trailrarna - den första är roligast - är jag jääävligt sugen på att kolla in den! Det här är martial arts right up my alley och det är bara att hoppas att någon vågar köpa in den. Herregud, blir folk kickade i huvet på redigt? Vad menar japanerna? En pdf med Hollywood Reporters recension från Cannes finns HÄR.

Veckans viktigaste nyhet

Ja, självklart är veckans viktigaste nyhet att Dolphan blir en av programledarna för Melodifestivalen. HÄR skriver Expressen om det och ackompanjerar med en video. Innebär detta att jag nu plötsligt måste börja titta på Melodifestivalen?

Sjung och dansa med Ash och de onda döda!

Den gode Jimmy skickade över de här länkarna, och dessa snuttar ur EVIL DEAD THE MUSICAL måste förstås visas upp:

Bakomfilm

Här är en väldigt kort behind the scenes-film från kommande svenska skräckfilmen MARA. Det händer absolut ingenting. Men ändå. Här är den: